Välkommen till Lääne-Nigula kyrka

S:t Nikolaus kyrka i Lääne-Nigula är en av de äldsta kyrkorna i landskapet Läänemaa. Den nuvarande enskeppiga stenkyrkan i tidiggotisk stil uppfördes under andra hälften av 1200-talet enligt byggnadstraditionerna i det dåvarande biskopsdömet Ösel-Wiek (Saare-Lääne). Kyrkan är helgad åt S:t Nikolaus, vars namn också har gett upphov till namnet Nigula. Innan stenkyrkan byggdes stod en liten träkyrka på samma plats.

Kyrkan är uppförd av lokal kalksten som brutits vid Kabelimägi i Kirimäe.

År 1809 drabbades kyrkan av en förödande brand. Tornspiran, taket, valven och större delen av inredningen förstördes, medan huvudsakligen stenmurarna stod kvar. På grund av kriget drog återuppbyggnaden ut på tiden, och kyrkan kunde återinvigas först år 1816. Därför är kyrkans nuvarande interiör betydligt yngre än dess medeltida murar.

Från den medeltida inredningen har tre praktfulla träskulpturer bevarats. De tillhörde kyrkans sengotiska altarskåp och föreställer S:t Nikolaus, Jungfru Maria med Jesusbarnet samt evangelisten Johannes. Skulpturerna finns idag i Niguliste museum i Tallinn. Altarskåpet tillverkades troligen i verkstaden hos mästaren Hennig von der Heyde i Lübeck, vilket visar att även de estniska landsortskyrkorna under medeltiden hade nära förbindelser med Europas främsta konstcentra.

Det nuvarande altaret färdigställdes år 1823 och tillverkades sannolikt av mästaren Sigismund i Sankt Petersburg. Det klassicistiska altaret med sina fyra kolonner transporterades i delar från Sankt Petersburg och monterades i kyrkan. Altarmålningarna skänktes av godsägaren Aderkas. Den nedre målningen föreställer Den sista måltiden och är en kopia av Leonardo da Vincis berömda verk. Den övre målningen, Uppståndelsen, är sannolikt en reproduktion av en målning av Charles-André van Loo.

Åren 1882–1883 genomgick kyrkan en omfattande restaurering. Taken förnyades, en läktare byggdes, en ny elegant tornspira restes och en åskledare installerades. Kyrkans nuvarande yttre utseende härrör till stor del från denna restaurering. Arbetet finansierades genom donationer från ortsborna samt genom marknader och lotterier.

Kyrkan har fortsatt att restaureras omsorgsfullt under både 1900- och 2000-talet. Innerväggarna och bänkarna har renoverats, ett nytt värmesystem installerades med stöd från vänförsamlingen i Raahes, ett nytt golv lades och år 1995 fick kyrkan glasmålningar ritade av studenter vid Estlands konsthögskola. År 2023 moderniserades värmesystemet i både kyrkan och prästgården genom installation av bergvärme.

Kyrktornet färdigställdes år 1760, och byggnadsåret kan fortfarande ses på ytterväggen intill huvudingången. Tornet är 52,2 meter högt, varav tornspiran utgör 26,7 meter.

Vid restaureringen av tornet år 1994 hittades en tidning från 1882 inuti tornknoppen – en liten tidskapsel från den föregående stora renoveringen. Tidigare var tornet täckt med träspån, men sedan 1995 är det klätt med kopparplåt. Tornets trappa och avsatser renoverades år 2024.

I tornet finns två kyrkklockor. Den större bär inskriften ”Kom hem, ni syndare!” Den skänktes av traktens bönder, medan den mindre klockan bekostades av de lokala godsägarna.

Kyrkan omges av en mycket gammal kyrkogård. Arkeologiska undersökningar har visat att gravplatsen användes redan före kristendomens ankomst till Estland. Man antar att just denna forntida heliga plats var en av anledningarna till att kyrkan en gång uppfördes här.